Svenskt kaffe

..jag lyssnar med ett öra under boarding...hör en man säja till sin fru något om gott kaffe...Min hjärna kopplar snabbt ihop ett och ett. Ja det är klart, paret pratar om det absolut godaste kaffet...Det man dricker i Italien, för det är ju här vi är. Vi plockar upp passagerare i Italien för hemresa. Under serveringen frågar paret mig om vi har svenskt kaffe ombord, febrilt letar jag efter ett svar, svenskt kaffe..? Men snälla lilla passagerare...kaffe odlar vi inte i Sverige..?Eller ja, kaffebönor..( för det gör vi ju inte..Det kommer väl från Colombia och andra varma länder..eller?) Kan naturligtvis inte säja det då det skulle uppfattas som lite uppnosigt, så jag ler mitt colgate leende och säjer inget, utan är bara sådär sval som en flygvärdinna kan vara. Sval, inte otrevlig men sval. Skojar han med mig? Jag missförstod helt under boarding. Han menade att vi hade det goda kaffet i Sverige..och inte Italien.. Ja , så kommer vi till te och kaffe serveringen. Ni vet..Te? ..Kaffe? ..Te? ..Kaffe? - Åh ja, ä n t l i g e n svenskt kaffe, utropar dom med en helt hysterisk glädje i rösten. Som om dom inte druckit kaffe på en vecka. Och antagligen har dom inte det.. - Ja, säjer jag med mitt svala colgate leende, fortfarande helt förundrad över att dom kallar det för svenskt kaffe. Så jag häller upp det svenska goda kaffet som är gjort på Nescafé pulverkaffe, som vi fått av den italienska cateringfirman, gjort av de sista bönor som hittats på golvet i nån fabrik i Colombia, utblandat med varmt vatten från flygplans tanken... Och paret är så nöjda som bara dom kan vara.

Let me in

Ett svagt knack knack hörs i kabinen. Folk börjar vända och vrida på huvuden för att se vad det är som låter. Knack, knack hörs det igen. I galleyt står all kabinpersonal och håller för munnen samtidigt som de försöker undvika att möta någon passagerares blick. Knack, knack..igen..Denna gången följt av en svag pipig röst; - Hello, anyone? Please am on the wing..can anyone please let me in...am on the wing... Med en snabb huvudvänding till både höger och vänster börjar ganska många passagerare titta ut genom fönstret...på 10 000 fots höjd.... Jag står och håller i mikrofonen i främre galleyt och fullkomligt skakar av skrattanfall och likaså gör mina kollegor. Man ska ha skoj på sitt arbete...

Tack

-Tack, säjer jag och balanserar tre brickor staplade på varandra , med gamla servetter och papper som stötdämpare emellan dom. Servetter som helt säkert har någon slags kroppsvätska eller kladd. -Tack. Tack för vad liksom? Jag vet inget annat arbete där man tackar så mycket. Dom ringer från crewops och kallar ut en på en Kanaria turn-around (för er som inte flyger så betyder det en tur och retur till Gran Canarias) kl 0430; - Tack. Varför tackar jag? Dom ska tacka mig att jag ens lyckas svara i telefon så dags. Kapten ringer ut till kabinen och säjer att vi blir 20 minuter tidiga. -Tack. Tack för att jag nu måste samla in 100 brickor i superman fart samt latcha och secura ( kommer från engelska ordet "secure")galleyt, samt hinna fräscha till mig innan man ser passagerarna en sista gång. En passagerare ger mig en använd blöja. -Tack..... Ja, då måste jag erkänna att jag får skylla mig själv om jag tackar för det. När man står och säjer hej då vid dörren. -Hej då tack...Tack för att jag fick servera dig, tack för att jag fick plocka undan efter dig. Ja vi tackar nog för allt. Även om man inte väntas tacka, så tackar man. Som en reflex.Som att blinka. Men visst är man tacksam, det är många som vill ha mitt glamourösa arbete så det är bäst att tacka lite till. Annars kanske man blir uppkallad till kontoret och får höra att dom hittat en mer tacksam värdinna, och att man nu kanske kan arbeta som brödvärdinna på ICA. Ni vet en sån som ger en små min brödbitar med smör på.Dom ler och tackar mycket dom med. Så jag ler brett och ser oskyldig och helt naturlig ut när någon ger mig en använd spypåse, innehållande det påsen är till för. - Tack.