torsdag 3 maj 2007
Let me in
Ett svagt knack knack hörs i kabinen. Folk börjar vända och vrida på huvuden för att se vad det är som låter.
Knack, knack hörs det igen. I galleyt står all kabinpersonal och håller för munnen samtidigt som de försöker undvika att möta någon passagerares blick.
Knack, knack..igen..Denna gången följt av en svag pipig röst;
- Hello, anyone? Please am on the wing..can anyone please let me in...am on the wing...
Med en snabb huvudvänding till både höger och vänster börjar ganska många passagerare titta ut genom fönstret...på 10 000 fots höjd....
Jag står och håller i mikrofonen i främre galleyt och fullkomligt skakar av skrattanfall och likaså gör mina kollegor.
Man ska ha skoj på sitt arbete...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Haha, jag hade blivit helt paranoid!!!
Hi hi känner igen det här efter min reseledartid! Visst är det härligt med turister och att alltid vara GLAD, LE och ta emot allting? Tackandet gjorde man också en del...
Hahaha..ja turister är underbara. Om dom bara förstodd det själva.
tycker om ditt skrivande, det är väldigt underhållande. som en kjol - inte för långt, men tillräckligt kort för att hålla intresset uppe haha.
kanske kan passa på att fråga, tjänar man hyfsat bra som flygvärdinna? har funderat på det yrket..
..nä inte så bra som förr men det är värt det...
Skicka en kommentar